För att behålla sin flygstatus och bli en ännu bättre pilot krävs träning och åter träning. Ett regelbundet tävlingsflygande ger en tydlig förbättring och säkerhet, både vad det gäller att orientera sig och att landa på små ytor. VFK organiserar tränings- och tävlingstillfällen både i navigering och landning samt kombinationer av dessa, sk precisionsflygning. Precisionsflygning är sannolikt en av de mest miljövänliga former av motortävlingar som finns. Här handlar det inte om att flyga snabbast, utan att flyga så exakt som möjligt, vilket innebär att navigeringsmomentet genomförs med ett lägre effektuttag än vid normal flygning. Lägre effektuttag betyder mindre bränsleförbrukning och därmed lägre avgasutsläpp.
Tävlingsformer
– Precisionsflygning: omfattar momenten planering, navigering med spaning samt landningar. Tävlingen genomförs i enmannabesättning.
– Rallyflygning: omfattar momenten plottning, navigering med spaning samt landning. Tävlingen genomförs i tvåmannabesättning och momenten skiljer sig markant från precisionsflygningsmomenten.
Precisionsflygning
Planering
Innan flygningen äger rum ska de tävlande, under begränsad tid, göra en färdplanering. Här ska kurser och farter beräknas med utgångspunkt från vald TAS (True Air Speed) och med nödvändig korrigering med hänsyn tagen till aktuella vindförhållanden. Tiderna liksom GS (Ground Speed) beräknas med hjälp av navskiva och det är sekundnoggrannhet som gäller.
När beräkningen är färdig lämnas den in till tävlingsledningen och man erhåller en datorberäknad färdplan. Denna regel tillämpas för att man ska slippa flyga efter sin egen färdplan för den händelse man gjort ett misstag i beräkningen (händer den bäste).
Färdplanen ska nu överföras till tävlingskartan genom att man ritar ut färdlinje mellan de olika brytpunkterna och lägger tvärstreck på färdlinjen, vilka markerar det läge man skall ha för varje hel och halv minut under sin flygning runt banan. Man ”preparerar” alltså kartan, ett arbete som kräver stor precision och som är grunden för att kunna flyga med precision
Navigering med spaning
Starten sker på utsatt tid och därefter ska banan flygas så tidsmässigt och geografiskt exakt som piloten kan. Tidkontrollerna på tävlingsbanan är hemliga, medan tiderna som man ska hålla vid start, mål och vid samtliga brytpunkter är bestämda och kända av piloten. Varje sekund utöver 2 sekunder runt den beräknade tiden, ger upphov till straffpoäng. I dag kontrolleras tidshållningen med hjälp av bärbara GPS:er, som följer med i varje flygplan.
Ett antal fotomål ska identifieras, lokaliseras och märkas ut på kartan. Likaså ska ett antal dukmål i form av olika tecken upptäckas och anges på kartan. I brytpunkterna och vid start och mål finns dessutom bokstäver som ska noteras på kartan. Dessa tecken och bokstäver kan vara uppbyggda av 3-4 meter långa och 50 cm breda plastdukar. Det är garanterat jäktigt för piloten, som sitter ensam i sitt plan, eftersom det är ytterst viktigt att färdlinjen följs exakt och att man hela tiden ligger rätt i tid, enligt den färdplan som man har överfört till kartan. Vindriktning och vindstyrka avviker oftast från de värden som låg till grund för färdplansberäkningen och det gäller alltså att anpassa flygningen efter verkligheten.
Efter man passerat målpunkten gäller det att ta sig hem till flygplatsen igen. Målpunkten brukar vara placerad i närheten till fältet, vilket innebär en hemflygning på 5-10 min (landningen efter navigeringen bedöms inte). Efter det att piloten anlänt till parkeringsplatsen har han fem minuter på sig för att ”hyfsa till” kartan (göra alla tecken läsliga t.ex) innan den överlämnas till funktionären vid flygplanet. Det sista momentet är sedan ”debriefing” vilket innebär att piloten muntligen talar om vad han har hittat längs banan, i form av brytpunkter, duk- och fotomål. Redan här får alltså piloten en aning om resultatet av spaningen, men sedan ska detta resultat kompletteras med bl.a. passertider för att ge det totala antalet prickar för tävlingsmomentet.
Landningar
Det sista tävlingsmomentet i precisionsflygning omfattar så kallade precisionslandningar.
Det gäller för piloten att sätta flygplanet så nära en ”noll-linje” som möjligt i fyra typer av landningar:
– landning ett: en helt vanlig motorlandning, med möjlighet att använda klaff
– landning två: en bedömningslandning, med möjlighet att använda klaff
– landning tre: en bedömningslandning, men utan användande av klaff
– landning fyra: en vanlig motorlandning, men över ett 2 m högt hinder placerat 40 meter före ”nollan”
Landningar före nollstrecket ger mer straffpoäng än landningar efter nollstrecket och det ”kostar” mer vid motorlandningar än vid bedömningslandningar.