Embryot till VFK daterar till mars 1935 då Västerås modellflygklubb bildades. De första fyra åren höll VFK till på Hässlö, innan klubben flyttade till nuvarande lokaler på Johannisberg. Klubben skulle, enligt stadgarna, främja inte bara modellflyg utan även tillvarata intresset för segelflyg. Årsavgiften skulle då vara 5 kr för seniorer och 3 kr för juniorer. Förmodligen starkt medvetna om framtida stora behov av pengar bestämdes också att stödjande medlemmar skulle betala minst 10 kr för sitt medlemskap.
I september 1935 bildades en särskild sektion för byggande av ett eller två segelflygplan. Kostnad för ett sådant ”segelflygplan” skulle ligga på ca 700 kr enligt utredare ingenjör Bjarnholt. En kommitté för anskaffande och byggande tillsattes och arbetet kom igång under vintersäsongen 1935-36. Kommitén hade valt en typ av glidflygplan som kallades ”Anfänger”. Det var ju inne med tyskt segelflyg vid den här tiden men trots det tyska namnet var konstruktionen svensk.
I juni 1936 var planet, som byggts av lokala material, färdigt för provflygning. Till en början dock mest i form av s.k. rutschningar men i juli 1936 genomfördes jungfrufärden med ingenjör Rolf Bergvik vid spaken.
Denna Anfänger är fortfarande i flygdugligt skick i förvar hos Västerås Flygmuseum på Hässlö. En namnändring till Västerås Flygklubb gjordes under 1936 och samtidigt bildades en sektion för motorflyg. Klubben fick därigenom den av tre sektioner bestående organisation som bestod till 1982 när segelflygarna bildade en egen segelflygklubb. Även modellflygarna lämnade i slutet av 80-talet moderklubben.
Motorflygutbildning förekom redan under den första perioden genom att ett avtal med sergeant Bjurhovd upprättats. Som skolplan användes en Taylor J 2 Cub som hade beteckningen SE-AEW. Även detta plan var av särskilt gott virke tycks det. Det flyger nämligen fortfarande i Danmark, nu med beteckningen OY-AFW. Motorflyg kunde också ske med en DH 60 Moth (SE-ACD) som ägdes av T. Andersson i Fjärdhundra. Redan vid tiden för de första flygningarna med Anfängerglidaren så hade nästa bygge kommit igång. Nu var det en Grunau Baby 2 som byggdes.
Det påstås att denna Baby var den andra i Sverige av den typen. Den första hade byggts i Norrköping. Babyn stod färdig i april 1938 och blev registrerad SE- SAB. Baby 2 skiljer sig från den senare så vanliga 2B genom att den saknade luftbromsar och var byggd utan inre plywood i nospartiet. Detta segelflygplan användes vid försöken att finna lämpliga hängflygfjäll, som Hundfjället och Sälenfjällen.
En svår period kom i september 1939 p.g.a. krigsförhållandena. VFK flyttades först till Tidö men fick senare, 1943 flytta till Johannisbergsfältet. Flygplansparken hade redan 1939 utökats med motorflygplan av typen GV 38 och glidare av typ G9.
När kriget så tog slut fick både modell- segel- och motorflyget ny fart. Flygplanstyper son Moth, GV 38, Klemm 35, SK 12 och Cub användes av motorsektionen och på segelsidan användes G9, SG 38, Baby, Weihe och Kranich. Modellflyget förde dock en tynande tillvaro under ca 10 år.
Brandbevakningsflygning infördes 1958 och detta år var en vändpunkt till allt bättre flyguttag för alla sektioner och klubben växte till en av de större i Sverige. Även firmaflyg och rundflyg kom att utföras av en ekonomisk förening som till stor del ägdes av VFK-Västeråsflyg, senare benämnt Västmannaflyg. Under de goda åren d.v.s. 70- och 80-tal hade motorsektionen flygtidsuttag runt 5000 timmar per år och fungerade väl med heltidsanställd personal.
I början av 80-talet bildade segelflyg- och modellflygsektionerna egna klubbar.
Under 90-talet tappade VFK något i uttag och antal flygplan – en tendens som förmodligen kan märktes även i andra flygklubbar. 2013 köpte VFK en C172 med nyare och modernare avionik och VFK äger (september 2021), förutom C172 två stycken PA-28 samt en PA-18 Super Cub och flygtidsuttaget ser nu positivt ut igen.